Om konstnären!

Skriet

Han som målat Skriet heter Edvard Munch, han kommer från Norge och föddes den 12 december 1863. Han dog den 23 januari 1944. Edvard var en stor inspiration till den tyska expressionismen.
Det står även att inspirationen till skriet ska ha vart ett vulkanutbrott i Indonesien och även dom färgstarka solnedgångarna man kunde se i Oslo.

Bildanalys!

Skriet! 

Bilden föreställer en kille som inte har något hår och ser väldigt rädd/förvånad ut. 

Jag tror han står på någon slags brygga eller liknande. När jag kollar på bilden så känner jag oro. Bilden har ganska mörka färger. Konstnären som är Edvard Munch har gjort fyra olika versoner av tavlan en var tampera på pannå en annan var i olja och pastell och sen gjorde han två stycken i pastell också. 

Det jag tänker på när jag ser bilen är att han står där på en bro och helt plötsligt så får han syn på en haj och då blir han såklart jätteförvånad och rädd. 

Jag hittade bilden i bildsalen på ett skåp. Jag tror Edvard målade bilden till personer som gillar konst med olika slags former och ganska mörka bilder. När han målade bilden så tror jag inte att han hade någon tanke utan han bara målade. 

Färdigt kapitel 24

Jonas vaknade av att han hörde fotsteg, han satte sig fort upp i sängen och kollade sig runt om. När han satte sig upp så kände han en smärta i ryggen, han kom inte riktigt ihåg vad som hade hänt men det han kom ihåg var att han och Gabriel låg i snön. Jonas tänkte även på sin familj i Enehanda och på den gamlaminsebevararen. Men hans tankar avbröts snabbt när han insåg att han låg i ett tomt rum.  Det enda som fanns i rummet var en säng, ett stort fönster och en byro. Det fanns även en  vagga som stog i mitten av rummet. I vaggan kunde Jonas se Gabriel liga och sova. Nu insåg Jonas att det stog en man i dörröppningen, han kollade förvånat på honom. ” Hej på dig” sa mannen och log. Mannen sträckte fram en bricka med en massa mat på, det var både ägg, makor och varm oboy. Vid den här tiden hade även Gabriel vaknat så mannen hade även med sig en flaska som han gav till honom. ”Hur kom vi in hit?” Frågade Jonas förvånat mannen. ”Jag hittade er i snön imorse när jag var ute med hunden, ni var is kalla så jag bar in er här och lätt er sova här inne”.  Jonas hörde hur det knackade på dörren och mannen ursäktade sig och gick ut från rummet. Jonas reste sig då upp och gick bort till Gabriel, han låg och sög på flaskan och såg väldigt nöjd ut.
”Jag har lagt fram lite kläder där uppe på byrån som ni byta om till” sa mannen när han kom tillbaka.

När Jonas hade klätt på sig byxorna och den tjocka varma tröjan som mannen hade lagt fram så hjälpte han Gabriel att ta på sig liknande  kläder fast i ett antal mindre storlekar. När dom var klara så tog Jonas Gabriel i handen  och började gå ner för trappan som var precis utanför rummet dom hade sovit i. När dom kom ner från trappen så såg dom en jättestor gran, en massa ljus och en massa paket i rummet. Dom hörde även ett svagt ljud av musik. Jonas hade fortfarande ett litet minne kvar av den där julen som den gamla minesbevararen hade get honom. Dom fick syn på mannen som satt i köket, när dom kom in i köket såg dom även två barn, en flicka som skulle kunna vara lika gammal som Jonas och en liten pojke som såg ut att vara något år äldre än Gabriel.
”Det här är Emma och Emil” Sa mannen när Jonas och Gabriel nått fram till bordet där alla satt. ”Jag är Jonas och det här är Gabriel” sa Jonas och pekade på Gabriel. ”Och mitt namn är Gustav” sa mannen plötsligt. Gustav som han hette frågade Jonas var han och Gabriel kom ifrån och var deras familj är. ”Vi har ingen familj” Sa Jonas snabbt. Han ville inte säga något om Enehanda för om mannen nu visste något om det så kanske han skulle tvinga dom att åka tillbaka. ”Jaså ni har ingen familj, vi får nog åka in till stan efter helgen och kolla upp det där, men undertiden får ni helt enkelt sova här antar jag” sa Gustav och log stort.
Nu hade det börjat mörka ute och Jonas och Gabriel hade spenderat hela dagen tillsammans med Emma, Emil och Gustav. Dom hade vart ute i snön och gjort snögubbar, bakat pepparkakor och även myst framför en brasa medan Gustav hade läst ur en bok. Jonas var verkligen glad över att han hade tagit insiativet till att rymma den kvällen med Gabriel, han var även glad över att han lyckas rädda Gabriel från sin befrielse och att han nu fick uppleva så mycket mer än han någonsin hade fått göra i Enehanda.

Färdiga sammanfattning!

Lois Lowry är personen som skrivit Den utvalde.
Boken handlar om en kille som heter Jonas. Jonas bor i ett samhälle som heter Enehanda.   Enehanda är inget vanligt samhälle, människorna som bor där har inga känslor och dom ser inga färger. Det finns regler som man inte får bryta och hela samhället är väldigt strukturerat. Jonas bor med sin familjeenhet, allas familjer i samhället ser lika dana ut och dom består av en pappa, en mamma och två barn.

I december så har samhället en ceremoni som dom kallar ”December ceremoni”. När man väll blir en 12:a så får man ett uppdrag. Alla får olika uppdrag men Jonas uppdrag blir att vara den nya minesbevarare. Att bli den nya minesbevarere inbär att man ska få ta över alla minnen som den gamla minesbevararen bär på så att ingen annan i samhället får dom. När den gamla minesbevararen för över sina minnen så låter han Jonas ligga på en säng och så för han sina händer på Jonas rygg. 

Jonas pappa jobbar på nybarncentret, där tar man hand om dom nya barnen som kommer till samhället. En dag så kommer det en liten pojke som inte mår så jätte bra och det blir Jonas pappas jobb måst eta hand om honom. Jonas pappa väljer att ta hem den lilla pojken till familjeenheten för att se om det blir bättre. Den lilla pojken får namnet Gabriel och han börjar nu bo hos familjen istället för på nybarncentret.
En natt så gnäller Gabriel då tar Jonas upp Gabriel och börjar klappa han på ryggen. Medan han gör det så tänker Jonas på något lugnt och då märker Jonas att han för över minerna till Gabriel.

Jonas är hos den gamlaminesbevararen och då får Jonas se på en befrielse. Befrielse gör man på gamla, dom som bryter reglerna och nyfödda som inte är helt friska. När en befrielse händer så ger någon från älderskomiten en spruta så han helt enkelt somnar in.
Nu när Jonas vet att dom dödar folk så blir han väldigt upprörd och väldigt arg. Vid den här tiden så har Jonas redan fått minnen från kärlek, glädje och smärta så han har börjat känna alla dess känslor. Jonas börjar nu prata med den gamla minnesbevarare om att lämna samhället så att alla Jonas minnen släpps lösa, för då skulle människorna få känslor och kanske sluta med befrielse.

En kväll berättar Jonas pappa om att Gabriel kommer befrias för att han inte sover ordentligt på nätterna. Jonas bestämmer sig då för att lämna samhället samma kväll så att alla hans minnen släpps lösa och kanske har chansen att rädda Gabriel.

Kapitel 24!!!!!!!

Kapitel 24


Jonas vaknade av att han hörde fotsteg, han satte sig fort upp i sängen och kollade sig runt om. Det enda som fanns i rummet var en säng, ett stort fönster och en byro. Det fanns även en  vagga som stog i mitten av rummet. I vaggan kunde Jonas se Gabriel liga och sova. Nu insåg Jonas att det stog en man i dörröppningen, han kollade förvånat på honom. ” Hej på dig” sa mannen och log. Mannen sträckte fram en bricka med en massa mat på, det var både ägg, makor och varm oboy. Vid den här tiden hade även Gabriel vaknat så mannen hade även med sig en flaska som han gav till honom. ”Hur kom vi in hit?” Frågade Jonas förvånat mannen. ”Jag hittade er i snön imorse när jag var ute med hunden, ni var is kalla så jag bar in er här och lätt er sova här inne”.  Jonas hörde hur det knackade på dörren och mannen ursäktade sig och gick ut från rummet. Jonas reste sig då upp och gick bort till Gabriel, han låg och sög på flaskan och såg väldigt nöjd ut.
”Jag har lagt fram lite kläder där uppe på byrån som ni byta om till” sa mannen när han kom tillbaka.

När Jonas hade klätt på sig själv och Gabriel så tog han Gabriel i handen och började gå ner för trappan som var precis utanför rummet dom hade sovit i. När dom kom ner från trappen så såg dom en jättestor gran, en massa ljus och en massa paket i rummet. Dom hörde även ett svagt ljud av musik. Jonas hade fortfarande ett litet minne kvar av den där julen som den gamla minesbevararen hade get honom. Dom fick syn på mannen som satt i köket, när dom kom in där så dom även två barn en flicka som skulle kunna vara lika gammal som Jonas och en liten pojke som såg ut att vara något år äldre än Gabriel.
”Det här är Emma och Emil” Sa mannen när Jonas och Gabriel nått fram till bordet där alla satt. ”Jag är Jonas och det här är Gabriel” sa Jonas och pekade på Gabriel. ”Och mitt namn är Gustav” sa mannen plötsligt. Gustav som han hette frågade Jonas var han och Gabriel kom ifrån och var deras familj är. ”Vi har ingen familj” Sa Jonas snabbt. Han ville inte säga något om Enehanda för om mannen nu visste något om det så kanske han skulle tvinga dom att åka tillbaka. ”Jaså ni har ingen familj, vi får nog åka in till stan efter helgen och kolla upp det där, men undertiden får ni helt enkelt sova här antar jag” sa Gustav och log stort.

Nu hade det börjat mörka ute och Jonas och Gabriel hade spenderat hela dagen tillsammans med Emma, Emil och Gustav. Dom hade vart ute i snön och gjort snögubbar, bakat pepparkakor och även myst framför en brasa medan Gustav hade läst ur en bok. Jonas var verkligen glad över att han hade tagit insiativet till att rymma den kvällen med Gabriel, han var även glad över att han lyckas rädda Gabriel från sin befrielse och att han nu fick uppleva så mycket mer än han någonsin hade fått göra i Enehanda.

Reflekterande text utkast

Jag fick inte så många tankar av boken men det jag tänkte på var om samhällena nu skulle se ut som dom i Enehanda. Om det skulle vara ett bättre samhälle utan alla brått och om alla såg lika dana ut. Hade samhället var bättre eller sämre?
Skillnader mellan samhället Jonas växer upp i och Sverige är ju ganska stora. I Sverige så  får man ju tänka och säga vad man vill det får man inte Enehanda. Sen så finns det inga regler om hur ens familj ska se ut.
 Fördelar med Enehanda är att det inte finns mobbning och liknande och du behöver aldrig bry dig om att passa in för alla ser lika dana ut. En nackdel med det är väl att dom inte har några känslor och dom kommer aldrig få känna sig glada.
Jag tror budskapet med boken är att det spelar ingen roll hur vi människor ser ut och att vi borde uppskata att vi har känslor och kan se alla olika färger.

Sammanfattning!

Sammanfattning!

Lois Lowry är personen som skrivit Den utvalde.
Boken handlar om en kille som heter Jonas. Jonas bor i ett samhälle som heter Enehanda.   Enehanda är inget vanligt samhälle, människorna som bor där har inga känslor och dom ser inga färger. Det finns regler som man inte får bryta och hela samhället är väldigt strukturerat. Alla som bor i samhället har en speciell uppgift. Jonas bor med sin familjeenhet, allas familjer i samhället ser lika dana ut och dom består av en pappa, en mamma och två barn. Alla barn i samhället är uppdelade i olika årskurser som tillexempel ” 7, 8, 5” och i december så har samhället en ceremoni som dom kallar ”December ceremoni”. När man väll blir en 12:a så får man ett uppdrag. Alla får olika uppdrag men Jonas uppdrag blir att vara den nya minesbevarare. Att bli utvald till minesbevarare är väldigt stort och det var ett viktigt uppdrag. Att bli den nya minesbevarere inbär att man ska få ta över alla minnen som den gamla minesbevararen bär på så att ingen annan i samhället får dom. När den gamla minesbevararen för över sina minnen så låter han Jonas ligga på en säng och så för han sina händer på Jonas rygg. 
Efter ett tag i utbildningen så kommer Jonas att börja se färger och få känslor som han aldrig upplevt förut. Det är ett av dom jobbigaste uppdragen och det är väldigt plågsamt att bevara på alla minnen.
Jonas pappa jobbar på nybarncentret, där tar man hand om dom nya barnen som kommer till samhället. En dag så kommer det en liten pojke som inte mår så jätte bra och det blir Jonas pappas jobb att ta hand om pojken. Jonas pappa väljer att ta hem den lilla pojken till familjeenheten för att se om det blir bättre. Den lilla pojken får namnet Gabriel och han börjar nu bo hos familjen istället för på nybarncentret.
En sak som Jonas och Gabriel har gemensamt är att båda två hade blå ögon vilket var väldigt ovanligt i samhället. Det var bara dom två, den gamlaminesbevararen och en liten flicka  i samhället som hade blå ögon.
En natt när Jonas vaknar av att Gabriel gnäller så ska han trösta honom, han tar upp Gabriel och börjar klappa han på ryggen. Medan han gör det så tänker Jonas på något lugnt och då märker Jonas att han för över minerna till Gabriel. Gabriel somnar om och sover sedan lugnt hela natten.
En dag när Jonas är hos den gamlaminesbevararen så får Jonas se på en befrielse. Befrielse gör man på gamla, dom som bryter reglerna och nyfödda som inte är helt friska. När en befrielse händer så ger någon från älderskomiten en spruta så han helt enkelt somnar in.
Jonas visste inte om detta innan men nu när han får reda på att dom dödar folk så blir han väldigt upprörd och väldigt arg. Vid den här tiden så har Jonas redan fått minnen från kärlek, glädje och smärta så han har börjat känna alla dess känslor. Jonas börjar nu prata med den gamla minnesbevarare om att lämna samhället så att alla Jonas minnen släpps lösa, för då skulle människorna få känslor och kanske sluta med befrielse.
En kväll när Jonas familj äter middag så berättar Jonas pappa om att Gabriel kommer befrias för att han inte sover ordentligt på nätterna. Jonas bestämmer sig då för att lämna samhället samma kväll så att alla hans minnen släpps lösa och kanske har chansen att rädda Gabriel.