Jonas vaknade av att han hörde fotsteg, han satte sig fort upp i sängen och kollade sig runt om. När han satte sig upp så kände han en smärta i ryggen, han kom inte riktigt ihåg vad som hade hänt men det han kom ihåg var att han och Gabriel låg i snön. Jonas tänkte även på sin familj i Enehanda och på den gamlaminsebevararen. Men hans tankar avbröts snabbt när han insåg att han låg i ett tomt rum. Det enda som fanns i rummet var en säng, ett stort fönster och en byro. Det fanns även en vagga som stog i mitten av rummet. I vaggan kunde Jonas se Gabriel liga och sova. Nu insåg Jonas att det stog en man i dörröppningen, han kollade förvånat på honom. ” Hej på dig” sa mannen och log. Mannen sträckte fram en bricka med en massa mat på, det var både ägg, makor och varm oboy. Vid den här tiden hade även Gabriel vaknat så mannen hade även med sig en flaska som han gav till honom. ”Hur kom vi in hit?” Frågade Jonas förvånat mannen. ”Jag hittade er i snön imorse när jag var ute med hunden, ni var is kalla så jag bar in er här och lätt er sova här inne”. Jonas hörde hur det knackade på dörren och mannen ursäktade sig och gick ut från rummet. Jonas reste sig då upp och gick bort till Gabriel, han låg och sög på flaskan och såg väldigt nöjd ut.
”Jag har lagt fram lite kläder där uppe på byrån som ni byta om till” sa mannen när han kom tillbaka.
När Jonas hade klätt på sig byxorna och den tjocka varma tröjan som mannen hade lagt fram så hjälpte han Gabriel att ta på sig liknande kläder fast i ett antal mindre storlekar. När dom var klara så tog Jonas Gabriel i handen och började gå ner för trappan som var precis utanför rummet dom hade sovit i. När dom kom ner från trappen så såg dom en jättestor gran, en massa ljus och en massa paket i rummet. Dom hörde även ett svagt ljud av musik. Jonas hade fortfarande ett litet minne kvar av den där julen som den gamla minesbevararen hade get honom. Dom fick syn på mannen som satt i köket, när dom kom in i köket såg dom även två barn, en flicka som skulle kunna vara lika gammal som Jonas och en liten pojke som såg ut att vara något år äldre än Gabriel.
”Det här är Emma och Emil” Sa mannen när Jonas och Gabriel nått fram till bordet där alla satt. ”Jag är Jonas och det här är Gabriel” sa Jonas och pekade på Gabriel. ”Och mitt namn är Gustav” sa mannen plötsligt. Gustav som han hette frågade Jonas var han och Gabriel kom ifrån och var deras familj är. ”Vi har ingen familj” Sa Jonas snabbt. Han ville inte säga något om Enehanda för om mannen nu visste något om det så kanske han skulle tvinga dom att åka tillbaka. ”Jaså ni har ingen familj, vi får nog åka in till stan efter helgen och kolla upp det där, men undertiden får ni helt enkelt sova här antar jag” sa Gustav och log stort.
Nu hade det börjat mörka ute och Jonas och Gabriel hade spenderat hela dagen tillsammans med Emma, Emil och Gustav. Dom hade vart ute i snön och gjort snögubbar, bakat pepparkakor och även myst framför en brasa medan Gustav hade läst ur en bok. Jonas var verkligen glad över att han hade tagit insiativet till att rymma den kvällen med Gabriel, han var även glad över att han lyckas rädda Gabriel från sin befrielse och att han nu fick uppleva så mycket mer än han någonsin hade fått göra i Enehanda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar